Hur mår du?

Hur mår jag? Ja du, hur mår jag? Det har gått ett halvår. Ett helt halvår. Jag har spenderat 6 månader att försöka förstå vad jag gjorde fel.  Jag har spenderat 6 jävla månader att försöka förstå hur du en dag kunde älska mig. Och sedan säga att du absolut inte hade några känslor för mig en dag senare. Jag spenderade hela sommaren i hopp om att komma över dig. Jag tänkte att när jag såg dig nästa gång så skulle jag verkligen inte bry mig. Men så blev det inte, jag har inte kommit över dig. Och kommer nog aldrig göra det heller. Men du var och kommer alltid att vara min första kärlek. Men du var också den första som verkligen krossade mitt hjärta. Och varje gång jag ser dig så fylls jag med raseri, ilska och sorg. Jag är rasande för att du aldrig gav mig någon bekräftelse. Och jag är arg för att du krossade mig som om att du inte ens brydde dig. Och till slut, jag är ledsen. Ledsen över att jag sakta kommer på fler anledningar till att du aldrig kommer komma tillbaka till mig, att du aldrig kommer att tycka om mig igen, att du aldrig älska mig som du gjorde. Så efter 6 månader av konstant tänkande tortyr, så kommer du tillbaka och frågar hur jag mår? Nej, prata inte med mig. Allt du kommer att göra är bara att göra så att alla minnen flyter upp. Och värre än alla minnen? Mina känslor som jag hade för dig. Så sluta bara prata med mig innan du gör mer skada än vad du redan gett till mitt liv.