Det kändes helt perfekt, som om att du och jag skulle vara en lång evighet. Och du fick mig att tro det, de fick du verkligen. Med alla stunder du låg och drog fingrarna igenom mitt hår och bara stirrade på mig utan att säga ett ord, och när jag frågade varför du kollade på mig med den där varma blicken så sa du bara helt lugnt 

-          För jag är så glad att just du är min. 

Minns hur varm jag blev i hela kroppen och hur jag tog tag i ditt huvud och kysste dig och kände mig som den lyckligaste flickan på det här jordklotet när du sa så. Och när du bara höll om mig och verkligen visade att jag var din, minns så väl den blicken du kollade på mig med. Den blicken du hade på alla foton på oss tillsammans, hade aldrig sett den blicken innan jag träffade dig. Och har inte sett den sedan vi lämnade varann. Och jag hade aldrig känt mig så älskad som jag gjorde med dig. Känslan jag kände när jag såg dig le mot mig. Minns du när vi gick på våra sena promenader i oavsett väder? Och hur du drog mig tätt intill mig och berättade hur mycket du älskade mig? Jag minns. För det var stunderna då jag inte kunde sluta le, samma sak när du en dag skrev till mig. Minns fortfarande exakt vad du skrev och kommer förmodligen alltid att göra

-          Älskling, sluta titta bort. Kolla på mig hela tiden, le och lägg din hand i min. För så fort jag inte ser ditt vackra ansikte, ditt underbara leende och känner din hud mot min så saknar jag dig. För jag föll för ditt utseende och fastnade för din insida.

Minns hur tårarna bara rann när denna text kom upp på min dataskärm och hur mycket jag log. Men det underbara tog slut, du förvandlades till någon som jag skäms över. Jag älskade dig, jag var förälskad. Och jag saknar den där killen som kom och knackade på min dörr för att bara säga att han älskade mig. Den där killen som jag nu sitter och kallar för dumma saker hatar jag.

Men det sårar mig, mer än någonsin att se dig med någon annan. Att se på bilderna med dem andra tjejerna att du inte har samma blick som du hade med mig, att du inte har den där lyckliga blicken som fick mig att smälta oavsett hur arg jag var på dig. Varje gång jag ser dig så krossas mitt hjärta i bitar, för jag vet att du var den som jag ville spendera en stor del av mitt liv med. Varför blev du så här? Din första tjej efter mig lämnade du efter en kort stund, och sedan smsade du mig. Och berättade att du saknade mig, och jag saknade dig också. Sedan kom den andra tjejen in i ditt liv, och du skrev med mig under hela det förhållandet. Minns hur jag satt och log som ett fån varje kväll då du smsade mig och hur varm jag blev när du drog mig i mot dig igen och kysste mig. Men vad hände sen? Yttligare ett svek och bara falska förhoppningar som fick mig att vilja slå till dig så fort jag såg dig. Vet du var det värsta var? Att du verkligen inte brydde dig längre, att du inte brydde dig om tjejen som du spenderade två år med. Ända gången du brydde dig var när det handlade om dig själv. Gick förbi dig flera gånger och du bara ignorerade att jag fanns där, och så fort jag försökte gå vidare så skickade du mig ett sådant där sms som fick mig att falla tillbaka till dig. Och du konmer aldrig hitta någon som älskar dig som jag gjorde.

Jag älskar dig, samtidigt som jag hatar dig. Men jag saknar dig, jag vill ha dig. Men du förstörde mig, du fick mig att må som en prinsessa. Sedan så fick du mig bara att må så himla dåligt, flera sömnlösa nätter med tårar och hat. Musik om hur lycklig jag var utan dig, men det var jag inte. För ingen fick mig så lycklig som du.